Hej på alla!

Det var ett tag sen jag fick något skrivet, ska försöka bättre mig. Nåja min prov vecka är över och perioden som jag har nu har ganska lite kurser och jag börjar ett par gånger elva -> långa promenader. 

Nu har jag faktiskt ingen orsak mera att inte  gå till hundparken så jag får släpa mig dit inom snar framtid, eller så fort jag blivit frisk. Många som jag möter och får höra att jag ej ännu varit till hundparken tycker att det är fel mot hunden. Men huvudsaken är väl ändå att hunden får springa lös och leka med andra hundar. Det får Rasse göra varje dag. 

Anyway blir Rasse om ett par veckor åtta månader och då har vi haft honom i ett halv år. Det känns som att tiden gått jätte fort men ändå har det hänt en hel del. Jag måste nog säga att Rasse vänt mitt liv upp och ner. Till det positiva, jag tror inte att någon hundägare kan beskriva känslan då du kommer hem och din hund är överlycklig att se dig, det är otroligt!

Käpp- perioden håller på som bäst och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Rasse har lärt sig loss och han kan det ganska bra, men genast då man släpper honom lös kastar han sig över första bästa pinne. Jag har inget emot att han bär på dem, men när han liksom äter upp dem. Det medför endel risker som att han a) kan kvävas, b) antagligen kommer att spy. Det känns som att man låter som en tjat mamma då jag hela tiden säger nej eller loss. Att han liksom inte lär sig att han spyr då han sätter i sig käppar! Problemet går att lösa på ett mycket enkelt sätt nämligen att ha honom i koppel, men det vill jag inte. Någon som har någon ide? Skulle vara jätte tacksam!

När jag tidigare idag lekte med Rasse upptäckte jag att han hade en knöl bakom örat, jag blev verkligen skrämd då jag trodde att det var en patti. Men sedan märkte jag att han hade en likadan bakom andra örat också. Rasses päls hade bildat rasta bakom öronen. Great! Jag känner mig som en usel hundägare då jag inte märkt detta tidigare, jag borstar honom regelbundet men ändå hade jag inte märkt detta. Utrustad med en hel del borstar och en sax började jag den plågsamma processen. Först försökte jag borsta upp det men Rasse började nästan yla då det tog så ont så jag förlitade mig på min fiskars sax, som räddat mig flera gånger tidigare. Då gick det märkbart bättre och Rasse slappnade av. Tovan började sakta men säkert ge upp och till sist hade jag en pälshög och en trött hund som hade mycket lite päls bakom öronen kvar. Detta var helt och hållet mitt eget fel men pälsen växer nog säkert snart tillbaka. 

Vi var idag ute en stund också på isen då det var så fint väder och jag tog ett par bilder.

Jag kommer!